När man gått in i alla fyra väggar om och om igen… Det handlar:

Om att prova olika metoder.

Om att prova en massa mediciner.

Om att ge upp.

Om att vakna på Mava ur medvetslöshet knappt vid liv bara 25 år gammal.

Om att sucka över det.

Om att trampa vidare, kämpa sig hem.

Att mötas av förlusten av tre vänner inom loppet 24 timmar hemma.

Tillochmed min egen mor.

När man vänt sig överallt efter hjälp, provat halva FASS, haft en fin umgängeskrets men man börjar med att isolera sig till självmord eller försök till det. Om flyende vänner och familjemedlemmar.
Får nya omvälvande psykiska symptom man inte kan värja sig från.

Vad händer mig nu? Sen? Kommer det alltid vara en fajt för livet?